Ventilation

Jag behöver verkligen ventileras. Jag behöver den, det, dig, dom.. En dagbok skulle jag behöva just nu. En bok där jag bara kan skriva ner massa ord. Ord som jag förstår, som ingen annan förstår. Ord som står i centrum för mig. Ord som säger mig nånting men som jag inte vet vad dom säger. Men en dagbok visar ingen respons, ger ingen feedback tillbaka.

Om 25 dagar är det dags. Äntligen. Jag kan inte fatta att jag äntligen ska stå där på vagnen i den vita klänningen och den vita mössan. Fri som en fågel. Frihet är ord som jag ska prioritera mycket starkare i framtiden. Det enda vi måste göra i livet är val. De val vi gör är avgörande för vår framtid och det liv vi lever. Val gör vi många, hela tiden, stora som små. De val vi gör är mer eller mindre betydelsefulla för det liv du lever idag, imorgon eller om tre år.

För snart tre år sen, rättare sagt den 18 augusti 2007, flyttade jag till Västerås. Helt själv. Jag kände inte en kotte i denna stora stad (jmfr med Degerfors där jag bodde fram till dess, som har 10 000 invånare). Jag är glad över att jag valde att gå denna väg. Att jag flyttade. Men flytten till Västerås handlade om även om många andra val. Var skulle jag bo? Vad skulle jag plugga? Vilket lag skulle jag spela i? Gick jag de rätta vägarna? Hur hade mina tre gymnasieår sett ut om jag valt Gideonsberg, samhäll eller att bo på Bäckby? Jag hade ju ingen aning om vad som var rätt för mig då, när jag kom till den stora staden.

Nu har tre år gått och det är lätt att vara efterklok. Jag vill inte påstå att jag valt fel. Det hade så lätt kunnat korrigeras i så fall. Jag tycker bara att det är viktigt att se vilka val som varit avgörande för mig som person under den här tiden.

Första året bodde jag på Apalby, i en stuga. Jag trivdes bra och hade inte så höga förväntningar på livet. Jag såg det som en stor upplevelse att ta hand om mitt eget liv och ensamhet har alltid varit en viktig faktor i mitt liv. Skolan satte igång med raketfart och redan från start hade jag svårt att ställa in mig på ett liv med mycket pluggande och dessutom klara av att leva mitt liv innehållande matlagning, städning, tvättning och framförallt ett umgänge. Det var tufft redan från början.

Idag när jag ser tillbaka på de tre år som jag snart bott i Västerås blickar jag tillbaka med blandade känslor. Jag har skaffat mig fina relationer med flera personer som står mig väldigt nära. De här har kommit nu på senare tid. Jag har prioriterat vännerna mer nu än tidigare och på så sätt skaffat mig fina minnen och stunder tillsammans med otroliga människor! Tidigare har skolan tagit upp för mycket tid tycker jag. Under första året på Rudbeck pluggade jag så gott som varje dag och hade inte tid eller ork att träffa några nya vänner. Jag förlorade senare en an de få nära vänner som jag funnit. Katta flyttade upp till Kiruna igen efter första året. Det gjorde så fruktansvärt ont att förlora en fin vän och det gör fortfarande ont varje gång jag tänker på att skolan och fotbollen tog upp så mycket tid att jag inte prioriterade såna som Katta!

Tjejer i fotbollslaget betyder mycket och jag uppskattar alla stunder tillsammans med er, vare sig det handlar om tiden tillsammans i omklädningsrummet, under resorna till matcherna, Turkietresan eller lagfesterna. Alla minnen med er är stunder jag minns! Jag har på senare tid verkligen börjat uppskatta all tid tillsammans med er. För rätt som det är finns ni inte allihopa där under träningarna och då kommer det kännas så tomt.

Återigen kommer jag tillbaka till funderingarna kring skolan och all tid som jag lagt ner på skolan under gymnasietiden. Jag vet inte nu och jag tror inte att jag någonsin kommer att veta om jag gjort rätt val när det gäller skolan. Jag har lagt ner minst sagt mycket tid på skolarbeten under inte bara gymnasietiden utan även under högstadietiden. Framför allt handlar det om att jag har höga krav på mig själv och att jag inte kan släppa tankarna på skolan. Jag har inte pluggat ständigt i tre år. Men det är nästan att jag har tänkt på plugget i tre år. Det här har jag försökt att undvika på senare tid och kommit underfund med att det faktiskt funkar! Man kan prestera utan press! Men det handlar om en process där jag måste bearbeta mina brister och hela tiden sträva efter mina mål.

Under de senaste dagarna har jag känt sån oerhörd press när det gäller skolarbete. Det var långhelg från torsdag till söndag och trots att jag träffat vänner, jobbat, spelat match etc så har skolarbetet sugit ur all energi ur mig. Imorse kände jag mig jättehängig efter en försovning och hela dagen har varit allmän seg. Detta har resulterat i att jag inte alls kunnat göra det jag borde när det gäller studierna och det är därför jag sitter här nu.

Jag försöker få mig själv att förstå att skolan inte är allt. Jag har verkligen inte känt att skolan är allt på jättelänge. Men slutet närmar sig och betygen ska snart sättas för sista gången. Jag vill inte snubbla på mållinjen!

Snart är jag fri som en fågel!
Motgång skapar framgång..

M.K