Vad får oss att bli pigga när årsskiftet passerat? Jag tror att det handlar om att tider förändras och ljuset i tunneln börjar smått tändas.
Nytt år, nya möjligheter. Våren och sommaren står framför oss efter julhelgerna och en vit vinter.
För min del höll en lång resa i mitt liv på att ta slut under den omtumlande hösten. Motivationen fanns inte längre kvar och jag kände mig bortglömd och hoppet var så gott som nere på noll. Fotbollen hade alltid funnits där, sen jag var sex år. Jag kände sån frihet att jag äntligen skulle våga släppa det. Jag skulle inte längre spela för någon annans skull. Jag skulle lämna planen och bollen. Varje ledig dag var så skön eftersom det inte längre fanns några måsten. Jag jobbade allt mer på McD och njöt varje gång lönen kom.
Det var på julafton det vände. I julklapp fick jag av pappa en tjock pärm full av tidningsutklipp, bilder, texter mm. "En fotbollsresa", ända från tiderna i Degerfors, följt av Bråten, Rävåsen, Värmlandslaget, BK30, fotbollsgymnasiet etc. Jag blev rörd, jag blir rörd bara jag tänker på det. Den stunden, då jag öppnade paketet.
Den tredje januari 2010 fick jag beskedet att jag skulle provträna med a-laget i två veckor, för att sedan få beskedet om jag skulle få fortsätta eller inte. Jag gav allt på träningar och kände träning efter träning: det här är jag. Det här älskar jag!
Den 25:e januari, förra måndagen, fick jag beskedet. A-lagskontrakt!
Jag älskar det mer för varje dag.
